Satt precis och pratade med en vän om allt elände som finns. Varför är vi inte bara snälla mot varandra? Varför är vi så upptagna med oss själva och så egoistiska? Varför glömmer vi bort det som egentligen betyder nått och lägger fokus på nått helt oviktigt?

Mitt i allt detta kaos som snurrar runt finns det trots allt så fina saker. Vi måste bara lära oss vara tacksamma och glada för det vi har.