Det är en riktigt underlig känsla man har. En känsla som är en blandning mellan glädje, lycka, sorg, hopp och förtvivlan. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.

Påtal om något helt annat. Vi fick sluta lite tidigare idag så jag och Helena bestämde oss för att vi ska cykla till jakan och köpa lite nödvändigheter. Så ja, tack och hej, leverpastej!